Juli 2020

Jag och bror kom iväg på en tredagars tur i förhoppningen att vi skulle får känna på Scarlette’s egenskaper ordentligt.

Prepp

Mastlanternan (Vit) lyste inte varför denna demonterades. Detvisade sig att det vara en massa ärg på kontaktblecken. Dessa rengjordes, vi fick ström, och lampan lös. Hurra! När jag sedan skulle skruva ihop det hela så tappade jag prismat i vattnet. FAAAAAAN! Varpå jag fick lägga en timme på att åstadkomma et skydd av petflaska och Sikaflex.

Jag letade efter temporära bergskilar men hittade till slut riktiga kilar i akterförrådet. En rak och en 90%.

Vi köpte en ny 30-meters förtöjningslina på biltema. (Det var bra)

Tisdag 21 juli

Avgick Munkvreten 12:20 i nordvästliga vindar med avsikten att ta oss ut genom Havssvalget, rund Tjärven och sedan övernatta vid Vattungarna

Startade för motor genom Vätösund. Denna startade som en klocka och vi gjorde 5 knop.

Satte segel (Stor och Genua 1) när vi kom ut på Björköfjärden.

Vi gjorde som mest 6.6 knop FÖG! i vindar som enligt rapporten var 8-12 mps.

Vi hade ju tänkt oss ut genom havssvalget men vinden var lite för hård för att det skulle kännas bra. Vi planerade därför om och tog oss ner runt Tjockö för att slutligen ta natthamn vid Kulkans syd-östra sida.

Branta klippor och gott djup gjorde att det var lätta att lägga till. Ankaret (Bruce 15 kg) fick gott grepp. Vi var även helt i lä.

Från vår plats såg vi en vik där sju olika båtar sökt skydd varav en på svaj.

Men… vad vi inte räknat med var ju att vi hade fri sikt mot farleden på tjocköfjärden vilket gjorde att när finlandsbåtarna gick förbi så hade vi ett enormt svall mot klipporna där vi låg.

Första gången var läskigt men ankaret höll ovh vi bar av för hand från klipporna.

Jag hade missat att använda kastrullhållarna på spisen vilket innebar att pastan åkte i golvet.

Vi fick till en förlig babords-ända, så att fören kunde halas ut från klipporna, och en akterspring om styrbord. Vi fick även i ett ankare till. Detta gjord eatt det var säkert även om det var långt ifrån bekvämt när svallen kom. Det var dock för mörkt för att vi skulle börja leta efter alternativ plats.

Middag blev pasta och ChiliConCarne och ett glas rött.

Vi körde med 3-timmarsvakter för att vara på den säkra sidan. Vakten bevakade AIS för att se när fartygen kom och efter att de passerat tvärs så dröjde det ca 6 minuter innan svallen kom. Förtöjningen gjorde dock att vakten bara behövde övervaka.

Wallasvärmaren fungerade över förväntan. Det tog ett bra tag att få upp ångan bara men sen jädrar blev det bastu.

Även kylen fungerade vilket var en överraskning. Det trodde jag inte alls.

Tisdag 22 juli

Ingen av oss var särskilt utvilad alls på morgonen men vi fick ihop en frukost som hette duga.

Planen var att nu ta oss ut till Vattungarna, i en vind som enligt rapporterna skulle vara 10-12 nordvästlig, för att lägga till någonstans vid dess sydöstliga sida.

Vi avgick Kulkan vid 09.00.

Vi hade satt focken och tagit in ett rev i storen.

Det visade sig snart att vinden var nordnordväst och att det brallade i rejält. Segelvalet var nog väl tänkt.

När vi lämnade farleden och tog oss norrut gick vi rakt mot vinden och vi bestämde oss för att gå för motor likt en annan båt vi såg.

Vi insåg snabbt att syd öst sidan av vattungarna var hårt ansatt av svall och minst sagt opraktisk. Vi tänkte oss därför tas oss upp över och ner längs den västra sidan. Höjd med öns nordspets var dock svallen så höga och vinden så elak att vi avblåste försöket. Ett motorhaveri eller så i de vattnen hade varit minst sagt tråkigt.

Det enda jag hann filma

Hade det varit på “öppet hav” så hade jag gärna försökt mig på att segla men det var all sten runt omkring som gjorde att det kändes otryggt.

Vi vände om och tog oss samma väg tillbaka i en vind som nu vridit sig till nordväst.

Vi gjorde bra fart och slog ut revet.

Vi tänkte oss till viken på Tjockö där vi sett de andra båtarna natten innan men väl där blev vi så himla o-sugna på att ligga och gnussa med andra.

Vi lade därför till vid Kulkans norra vik. denna var delvis i lä men helt fri från svall (och grannar). Vi fick bra grepp med ankaret och fick upp en lina tvärs över viken med vilken vi hölls helt säkra från klipporna. denna lina var en kombo av den nyinköpta och ett reservskot; jag behöver köpa in mer riktig lina.

Vi käkade och somnade sedan gott.